Ännu en sjukling..

Jaha, men då var det min tur att vara sjuk då i alla fall.. Jag som trodde jag skulle klara mig, jag tror det måste varit min kära far som smittade mig :P
Fy satan vad jag mådde dåligt i lördags, dödens ont i halsen och feber. Men jag gick minsann upp kl fem i alla fall för att följa med min karl till Linköping för lite banåkning. Han fick inte åka själv, tänk om han hade somnat vid ratten.. Jag mådde inte så dåligt på morgonen men sen så, jag sov i bilen hela dagen. Kul sällskap liksom :P
Men nu kommer det värsta med hela dagen:
Typ kl tolv när jag vaknade till liv för att Henriks grupp hade åkt klart för tillfället så kollade jag efter honom men han var borta. Fatta den paniken! Jag ba jaha, nu har han kraschat.. Jodå, mycket riktigt, en sekund senare kommer han åkande i bil med mc:n på släp. Jag ba aaaah! Men sen ser jag ju att han sitter upp och står upp, så han verkar ju hel :P Däremot så var inte bågen hel så det blev inget mer åkande. Fantastiskt, underbart, otroligt att han klarade sig med endast lite ont i kroppen efter dunsarna i asfalten och att han inte blev påkörd och mosad av någon bakom. Han gjorde sin första krasch endast för att jag var med, tur att jag inte såg själva kraschen i alla fall.
Jag kan säga att jag vet inte om jag har lust att följa med någon mer gång men han får helst bara köra på bana nu mer och inte på vägen. Det är inte så ofta man dör om man kraschar på bana.. Fy satan säger jag. Visst, absolut är det ett farligt nöje, men det känns som det är farligare med typ fotboll och hockey, dom skadar sig i alla fall oftare. Det är lite så man måste tänka för att stå ut, allt är ju farligt egentligen. En instruktör som var med och körde var en riktig hårding, han hade kraschat "endast" 35 gånger!! Men lika glad och pigg var han för det :P Så några brutna ben då och då får man väl räkna med. Jävla tur att man har hjälm när man kör, för annars hade jag inte haft någon äskling längre kan jag säga.. Ny hjälm står på inköpslistan!